neaaa

Ja, så lång tid tog det för mig att kämpa mig de 30km ifrån Oxberg till Mora.

Vi åkte hemifrån mitt i natten (halv fyra), sen sov jag nästan hela vägen upp till Mora. Där uppe var det väldigt snöigt och kallt. När jag hämtade ut nummerlappen innan start fick jag syn på ett bekant ansikte, nämligen gamla klubbkompisen Carl som numer springer för Mora och var funktionär.

Starten gick för oss vid kvart i tolv och då var det bara att kämpa på. Första kilometern var uppför och riktigt trångt i spåren. Jag kraschlandade i en som ramlade framför mig i spåret eftersom jag inte hann väja. 
Det var riktigt kämpigt i väldigt sträva spår på grund av all nysnö, men första milen körde jag på ordentligt.
Depåerna med blåbärssoppa, vatten och bulle uppskattade jag mycket! Förutom energipåfyllning fick man också musikunderhållnig och det var allmänt trevligt.
Roligaste händelsen var nog när jag åker jämte en snubbe som hade för sig konstiga ljud, typ stöningar. Helt plötsligt bryter han ut i ett "yeeeeahh" och då förstod jag att han sjöng med i musiken han hade i öronen!
Ju närmare mål jag kom dessto mer protesterade mina armar och till slut värkte hela kroppen. Det var otroligt skönt att komma i mål och kroppen kommer nog att vara ganska så seg i morgon!

Bilder kommer imorgon för nu måste jag sova. Jobb tidigt imorgon...