neaaa

Det är ganska charmigt att bo här ute på landet. Idag på tranan stod min kollega Anneli och pratade med en som är ganska nyinflyttad, något år eller så. I samma sekund som hon går ut genom dörren frågar en kund Anneli, Vem var det? Det är så det är här. Alla vet vem alla är, på gott eller ont. Det blir gemenskap och det tycker jag om.

Marika kommer hit snart. Vi ska umgås och kolla på film. Dock inte skräck även fast det är fredag den trettonde. Jag är ju som sagt inte något faan av skräckfilmen. Ne drama/komedi/romantik får det bli. Imorgon är det jobb för båda två, ganska långt pass så det kan bli segt.